Om boken: år / Byborna visade sig vara bra killar, men deras önskan att förbättra mitt personliga liv gjorde My Lordship lite nervös. De försökte alla ge mig killar, ja, det skulle vara trevligt om killarna var som killar, annars släpade de runt killar, man kan inte titta på dem utan tårar. Jag höll ut och höll ut, och sedan gav jag alla en dressing down. Hon skrek i ungefär trettio minuter och förklarade skillnaden mellan en skör ungdom och en vuxen man. Jag förstår. De slutade hjälpa pojkarna, men de började bära allt annat. Antingen släpades någon bunden och rädd vampyr in och fångades, förmodligen, inte långt från byn, eller en troll, bedövad av sådan uppmärksamhet, eller till och med en sjöjungfru! Och när de väl kom på det kunde jag inte föreställa mig det. Tja, när de väl fick det tog de tillbaka det, men varje morgon vaknade jag med tanken på vem mina omtänksamma ämnen skulle ge mig idag…